ElinLindeqvist

Det var länge sen jag bara skrev av mig, kanske inte bästa stället att skriva av sig på. Men aja, orkar inte bry mig om det. Lite tips är väl aldrig fel?

Först vill jag bara börja med och säga att jag tycker att ni ska ta hand om era vänner, ta hand om dem så som ni skulle vilja bli behandlade av dem. När man var yngre var det iaf så för mig att jag tänkte att jag "bara hade mina vänner" vet inte hur jag ska förklara. Men iaf att ens vänner bara fanns där och självklart att dem betydde mycket för mig. Men nu har jag börjat förstå hur mycket mina vänner betyder för mig, skulle helt enkelt inte klara mig utan dem. Jag har ganska många kompisar som jag kan prata med, sen är det alltid så att man blir lurad av sina vänner. Det är också något jag har lärt mig, med tiden. Man kan inte alltid lita på alla, även om de säger att man kan lita på dem. Vissa saker vill jag inte ens prata med vissa om, och vissa bara med dem närmsta. Dem som vet mest om mig är Josefin och Olivia, och jag kan säga att utan dem hade jag inte klarat mig. Alla har vi tider när allt känns skit och tider när allt känns så jävla bra. Under den senaste tiden har det varit ganska mycket för mig, har hänt en del som jag inte tänker skriva ut här för det har inte alla med att göra. Men iaf, även om man ser glad ut eller ler, så betyder det inte att man är glad. Det trodde jag och säkert många andra när man var liten, att om någon log så var den glad. Jag är glad att jag har insett hur mycket mina vänner betyder för mig, jag är även en sådan människa som behöver prata med mina vänner. Dem märker även på mig om jag mår dåligt, de finns alltid där och stöttar mig om det är något och de är alltid på min sida.

För er som inte tänker så mycket på era vänner eller t.ex. är dryga mot dem, eller inte finns där när dem behöver er, jag tycker att ni borde börja tänka efter. Är det så ni själva skulle vilja bli behandlade? Allting är så tufft utifrån idag, man har inte den perfekta kroppen, det perfekta leendet, man är inte smart och allt vad det nu handlar om. Jag tycker att allting har blivit så fel, är någon inte så smal så att revbenen syns och lägger ut den någonstans, så får den kommentarer om det eller t.ex. inte lika många "likes" på facebook. Jag tycker att det är så fel, alla ser vi inte likadana ut? Ingen ser likadan ut, varför behöver man vara smalast?

Jag tränar för att jag tycker att det är roligt, jag är seg på att börja. Men när jag väl har börjat så har jag svårt att sluta, det är ännu roligare att träna med vänner! Nu blir inlägget kanske lite osammanhängande, men kände bara att jag behövde skriva av mig lite.

Alla mår inte perfekt, det spelar ingen roll om vem det är. Börja ta hand om era vänner!

Jag är jätte glad att jag har mina vänner, dem gör att jag orkar gå igenom det svåra i livet. Självklart är jag glad att jag har min familj också som stöttar mig och min mamma som jag kan prata med allt om. Men familjen tar man oftast hand om, men inte alltid sina vänner.

Jag ser på mina vänner direkt när det är något, och jag tycker även att alla borde ha minst en vän som man kan prata med precis allt om. Jag tycker att det är skönt att prata ut om saker, och ibland känns det även som att jag pratar för mycket. Men jag är en sån person som behöver prata ut, sen är jag också en väldigt bra lyssnare. Jag vill att mina vänner ska kunna lita på mig, att de ska våga berätta allt för mig. För jag vill vara med och känna hur dem har det och kunna stötta dem. Det är viktigt för mig.

Oj, nu blev det väldigt långt och osammanhängande. Men för er som inte orkar läsa allt: ta hand om era vänner ♥

Kommentera gärna om vad ni tycker eller om ni har några tips ♥

Puss ♥